Om en hemresa.

Kommentera
Ja, då var det dags. Då jag åkte till Amsterdam skrev jag ett inlägg under min mellanlandning i Stockholm, och den här gången blev det  mellanlandning i Helsingfors. Bagagemängden har ökat rejält, vägde väskan på Schiphol och den vägde nästan 30 kg! Ingen nämde något om någon överviktstaxa så får hoppas jag kom undan. Med tanke på hur lite jag väger borde jag ju ha rätt till mera vikt i bagage än någon som är 100 kg skulle man ju tycka. Eller så är det bara jag som tycker det skulle vara rättvist..

Säkerhetskontrollen var den intensivaste jag varit med om (eller ok USA men minns inte så mycket av det plus jag reste inte ensam där). Kroppskontrollen var väldigt...intim, med fingrar på insidan av jeansen och bröstkläm. Lite förvånad blev jag allt men å andra sidan är jag glad att de är noggranna! 

Ännu mindre trevligt var det att jag måste tömma min rinka på rullbandet då den fastnade i kontrollen, och sedan packa om. Men passkontrollanten fick upp humöret, hon blev så fascinerad över det finska passet att hon ville ta en närmare titt på det. Jag demonstrerade den springande älgen åt henne, och hon var såld.

Sov igenom största delen av första flyget. Hade inte så mycket annat att göra. Hade både plats i mitten av en rad på tre, plus att det var nödutgångsplats, precis som då jag reste till Amsterdam Vissa verkar tycka om dessa men inte jag. Största orsaken är att man inte får ha väskan med sig under stolen där fram, utan allt ska vara uppe på hyllan. Och jag är för lat för att gå dit och gräva varje gång jag vill ha nåt. Sedan är avståndet längre mellan bänkarna vilket väl kan vara skönt för vissa men för mig som är kort betyder det 1) inget fotstöd 2) man når inte brickan och 3) man når inte sin korg. Så förväntas man leka hjälte också om det mot förmodan faktiskt skulle hända något. Nä, en vanlig plats tack!

Här i Helsingfors har jag mest suttit och väntat på att få boarda. Min rinka är så tung och ryggen är för trött för att gå runt allt för mycket. Har iaktagit människor som går förbi. Flygfält är nog bästa stället att göra sånt på för variationen mellan människor är så stor!

Så småningom är det äntligen dags att boarda och sedan är jag snart hemma! Där väntar familjen och delar av släkten. Ska bli skönt att komma hem!