Alltså. Jag åker imorgon. Det har nog inte riktigt sjunkit in ännu. I helgen har jag först umgåtts med vänner på fredag kväll, vilket blev den sista gången vi var samlade innan jag åker. Det var en lugn kväll och skönt att få prata av sig lite. Igår blev det en utekväll och ett perfekt avsked av Vasa, sommaren, och de fina människor som ville fira med mig. Lite tårar fälldes då det var dags att krama hejdå men annars gick det lättare än väntat. Jag är trots allt inte borta SÅ länge. Hösten kommer gå snabbt och snart är det jul och jag får träffa alla igen.
 
Det verkar säkert som att jag bara har negativa känslor om att åka, men sanningen är väl den att jag inte riktigt har förstått att jag faktiskt åker imorgon ännu. Så just nu känns det faktist ganska jobbigt att lämna allt och alla. Speciellt hunden. Hur i hela friden ska jag klara mig utan henne?! Alla andra kan man ju hålla kontakt med, men man kan inte krama hunden på avstånd. Det är också hunden jag alltid saknar mest då jag är i Åbo..
 
Hur som helst. Verkligt blir det väl på riktigt först då jag sitter på planet imorgon bitti. Eller då jag kommer fram och får se en massa nya ansikten som kommer vara en del av min vardag de kommande månaderna. Jag vet väl bara inte vad jag ska vänta mig? Kanske det är det som är orsaken. 
 
Packandet går väl si så där. Hur i hela friden packar man för en termin utomlands? Får väl följa mitt vanliga packnings-motto. Pengar, Pass, Piller, Papper - bara man har de fyra P:na kan man skaffa resten då man kommit fram om man nu har råkat glömma något. 
 
Nä nu. Tillbaka till packningen.

Om att säga hejdå. Och att packa.

Innan resan Kommentera
Alltså. Jag åker imorgon. Det har nog inte riktigt sjunkit in ännu. I helgen har jag först umgåtts med vänner på fredag kväll, vilket blev den sista gången vi var samlade innan jag åker. Det var en lugn kväll och skönt att få prata av sig lite. Igår blev det en utekväll och ett perfekt avsked av Vasa, sommaren, och de fina människor som ville fira med mig. Lite tårar fälldes då det var dags att krama hejdå men annars gick det lättare än väntat. Jag är trots allt inte borta SÅ länge. Hösten kommer gå snabbt och snart är det jul och jag får träffa alla igen.
 
Det verkar säkert som att jag bara har negativa känslor om att åka, men sanningen är väl den att jag inte riktigt har förstått att jag faktiskt åker imorgon ännu. Så just nu känns det faktist ganska jobbigt att lämna allt och alla. Speciellt hunden. Hur i hela friden ska jag klara mig utan henne?! Alla andra kan man ju hålla kontakt med, men man kan inte krama hunden på avstånd. Det är också hunden jag alltid saknar mest då jag är i Åbo..
 
Hur som helst. Verkligt blir det väl på riktigt först då jag sitter på planet imorgon bitti. Eller då jag kommer fram och får se en massa nya ansikten som kommer vara en del av min vardag de kommande månaderna. Jag vet väl bara inte vad jag ska vänta mig? Kanske det är det som är orsaken. 
 
Packandet går väl si så där. Hur i hela friden packar man för en termin utomlands? Får väl följa mitt vanliga packnings-motto. Pengar, Pass, Piller, Papper - bara man har de fyra P:na kan man skaffa resten då man kommit fram om man nu har råkat glömma något. 
 
Nä nu. Tillbaka till packningen.
Att jag är påväg på utbyte har jag självklart vetat om en tid. Det är något som rört sig i huvudet väldigt länge faktiskt. På senare tid har jag funderat mycket på huruvida jag vill dokumentera mitt äventyr både för mig själv och för mina nära och kära. Har frågat runt lite, frågat vad folk tycker om idén. Helt ärligt fick jag inte så tydliga svar och lade idén på hyllan, åtminstone tills jag hade en ordentlig dator att skriva på. Nu har jag min nya dator. Det är fredag. Jag åker iväg på måndag. Och jag tror jag faktiskt kommer fullfölja min idé. Jag kan komma på tre orsaker till varför:
  1. För mig själv. Detta är ett stort äventyr för mig som jag vill att ska dokumenteras så att jag kan minnas tillbaka på mina erfarernheter i framtiden. Att skriva av mig är också terapi som jag väl eventuellt kan behöva där borta.
  2. För mina nära och kära, det vill säga min familj och mina vänner. Det kan vara svårt att uppdatera alla om vad jag riktigt håller på med så att ha allt på ett ställe gör det lättare för mig och alla andra inblandade.
  3. För andra människor som vill ut på liknande äventyr och önskar läsa andras tankar och upplevelser. Jag vet att jag själv gjort massvis med research och googlande för att få ett hum om vad jag kommer vara med om.
 
Och blir det inte till något så blir det inte till något.
 
Hur som helst. Idag ska alla kompisar träffas för sista gången innan jag åker iväg. Jag tror det kan bli jobbigt. Att säga hejdå till folk är bland det värsta jag vet.

Om varför bloggen existerar.

Innan resan Kommentera
Att jag är påväg på utbyte har jag självklart vetat om en tid. Det är något som rört sig i huvudet väldigt länge faktiskt. På senare tid har jag funderat mycket på huruvida jag vill dokumentera mitt äventyr både för mig själv och för mina nära och kära. Har frågat runt lite, frågat vad folk tycker om idén. Helt ärligt fick jag inte så tydliga svar och lade idén på hyllan, åtminstone tills jag hade en ordentlig dator att skriva på. Nu har jag min nya dator. Det är fredag. Jag åker iväg på måndag. Och jag tror jag faktiskt kommer fullfölja min idé. Jag kan komma på tre orsaker till varför:
  1. För mig själv. Detta är ett stort äventyr för mig som jag vill att ska dokumenteras så att jag kan minnas tillbaka på mina erfarernheter i framtiden. Att skriva av mig är också terapi som jag väl eventuellt kan behöva där borta.
  2. För mina nära och kära, det vill säga min familj och mina vänner. Det kan vara svårt att uppdatera alla om vad jag riktigt håller på med så att ha allt på ett ställe gör det lättare för mig och alla andra inblandade.
  3. För andra människor som vill ut på liknande äventyr och önskar läsa andras tankar och upplevelser. Jag vet att jag själv gjort massvis med research och googlande för att få ett hum om vad jag kommer vara med om.
 
Och blir det inte till något så blir det inte till något.
 
Hur som helst. Idag ska alla kompisar träffas för sista gången innan jag åker iväg. Jag tror det kan bli jobbigt. Att säga hejdå till folk är bland det värsta jag vet.