Alltså. Jag åker imorgon. Det har nog inte riktigt sjunkit in ännu. I helgen har jag först umgåtts med vänner på fredag kväll, vilket blev den sista gången vi var samlade innan jag åker. Det var en lugn kväll och skönt att få prata av sig lite. Igår blev det en utekväll och ett perfekt avsked av Vasa, sommaren, och de fina människor som ville fira med mig. Lite tårar fälldes då det var dags att krama hejdå men annars gick det lättare än väntat. Jag är trots allt inte borta SÅ länge. Hösten kommer gå snabbt och snart är det jul och jag får träffa alla igen.
 
Det verkar säkert som att jag bara har negativa känslor om att åka, men sanningen är väl den att jag inte riktigt har förstått att jag faktiskt åker imorgon ännu. Så just nu känns det faktist ganska jobbigt att lämna allt och alla. Speciellt hunden. Hur i hela friden ska jag klara mig utan henne?! Alla andra kan man ju hålla kontakt med, men man kan inte krama hunden på avstånd. Det är också hunden jag alltid saknar mest då jag är i Åbo..
 
Hur som helst. Verkligt blir det väl på riktigt först då jag sitter på planet imorgon bitti. Eller då jag kommer fram och får se en massa nya ansikten som kommer vara en del av min vardag de kommande månaderna. Jag vet väl bara inte vad jag ska vänta mig? Kanske det är det som är orsaken. 
 
Packandet går väl si så där. Hur i hela friden packar man för en termin utomlands? Får väl följa mitt vanliga packnings-motto. Pengar, Pass, Piller, Papper - bara man har de fyra P:na kan man skaffa resten då man kommit fram om man nu har råkat glömma något. 
 
Nä nu. Tillbaka till packningen.

Om att säga hejdå. Och att packa.

Innan resan Kommentera
Alltså. Jag åker imorgon. Det har nog inte riktigt sjunkit in ännu. I helgen har jag först umgåtts med vänner på fredag kväll, vilket blev den sista gången vi var samlade innan jag åker. Det var en lugn kväll och skönt att få prata av sig lite. Igår blev det en utekväll och ett perfekt avsked av Vasa, sommaren, och de fina människor som ville fira med mig. Lite tårar fälldes då det var dags att krama hejdå men annars gick det lättare än väntat. Jag är trots allt inte borta SÅ länge. Hösten kommer gå snabbt och snart är det jul och jag får träffa alla igen.
 
Det verkar säkert som att jag bara har negativa känslor om att åka, men sanningen är väl den att jag inte riktigt har förstått att jag faktiskt åker imorgon ännu. Så just nu känns det faktist ganska jobbigt att lämna allt och alla. Speciellt hunden. Hur i hela friden ska jag klara mig utan henne?! Alla andra kan man ju hålla kontakt med, men man kan inte krama hunden på avstånd. Det är också hunden jag alltid saknar mest då jag är i Åbo..
 
Hur som helst. Verkligt blir det väl på riktigt först då jag sitter på planet imorgon bitti. Eller då jag kommer fram och får se en massa nya ansikten som kommer vara en del av min vardag de kommande månaderna. Jag vet väl bara inte vad jag ska vänta mig? Kanske det är det som är orsaken. 
 
Packandet går väl si så där. Hur i hela friden packar man för en termin utomlands? Får väl följa mitt vanliga packnings-motto. Pengar, Pass, Piller, Papper - bara man har de fyra P:na kan man skaffa resten då man kommit fram om man nu har råkat glömma något. 
 
Nä nu. Tillbaka till packningen.