Ja tänk. Idag är det fyra veckor tills jag flyger hem till Vasa. Om fyra veckor somnar jag i min egen säng. Och om fyra veckor och två dagar, ja då är det julafton. Vart har den här hösten tagit vägen?
 
Jag har lite blandade känslor. Dels ser jag jättemycket fram emot att få komma hem, att få krama om familjen, vännerna, och speciellt hunden! Som väntat har jag nog saknat hunden mest. Jag behöver en hund i mitt liv, och varje gång jag ser en hund här skär det i hjärtat och jag vill springa fram och krama den. Crazy dog lady, jag vet.
 
Samtidigt känner jag stressen krypa fram. Stressen över att mitt äventyr håller på att ta slut, att jag borde leva ut allt så mycket som möjligt medan jag har chansen. Dock måste jag acceptera att Amsterdam är en sådan stad att saker man vill göra aldrig kommer att ta slut. Men staden kommer att finnas kvar, och jag kommer definitivt att komma tillbaka någon gång.
 
Hur som helst. De här resterande fyra veckorna ska jag försöka göra så bra som möjligt! Visst, tentveckan kommer att äta upp mitt liv men jag kommer försöka boka in lite ljuspunkter med jämna mellanrum. Ikväll köpte jag biljetter till en konsert av ett av mina favoritband, som spelar en halvtimmes tågresa bort, fredag kväll för endast 12,50! Ska bli himla roligt. Lördag ordnas det en finsk julmarknad så dit måste jag ju bara gå och kolla. Och för tillfället funderar jag på att förbeställa en biljett till Van Gogh-muséet till imorgon för att undvika köer.
 
...jag tror bestämt att jag ska slå till.

Om att ha fyra veckor kvar.

Resedagbok Kommentera
Ja tänk. Idag är det fyra veckor tills jag flyger hem till Vasa. Om fyra veckor somnar jag i min egen säng. Och om fyra veckor och två dagar, ja då är det julafton. Vart har den här hösten tagit vägen?
 
Jag har lite blandade känslor. Dels ser jag jättemycket fram emot att få komma hem, att få krama om familjen, vännerna, och speciellt hunden! Som väntat har jag nog saknat hunden mest. Jag behöver en hund i mitt liv, och varje gång jag ser en hund här skär det i hjärtat och jag vill springa fram och krama den. Crazy dog lady, jag vet.
 
Samtidigt känner jag stressen krypa fram. Stressen över att mitt äventyr håller på att ta slut, att jag borde leva ut allt så mycket som möjligt medan jag har chansen. Dock måste jag acceptera att Amsterdam är en sådan stad att saker man vill göra aldrig kommer att ta slut. Men staden kommer att finnas kvar, och jag kommer definitivt att komma tillbaka någon gång.
 
Hur som helst. De här resterande fyra veckorna ska jag försöka göra så bra som möjligt! Visst, tentveckan kommer att äta upp mitt liv men jag kommer försöka boka in lite ljuspunkter med jämna mellanrum. Ikväll köpte jag biljetter till en konsert av ett av mina favoritband, som spelar en halvtimmes tågresa bort, fredag kväll för endast 12,50! Ska bli himla roligt. Lördag ordnas det en finsk julmarknad så dit måste jag ju bara gå och kolla. Och för tillfället funderar jag på att förbeställa en biljett till Van Gogh-muséet till imorgon för att undvika köer.
 
...jag tror bestämt att jag ska slå till.
 
En lördag i oktober, nämligen den allara sista, den 31.10, ja då var ljuset så himla fint här borta så jag kände att jag bara måste ta med mig kameran och åka iväg med cykeln.
 
 
Hamnade än en gång i Vondelpark, och ljuset var än en gång drömmigt. 
 
 
Cyklade ett varv runt parken med kameran runt halsen och knäppte massa bilder.
 
 
På vägen ut ur parken.
 
 
På hemvägen cyklar man över en bro. Ibland stannar jag där och fotar också.
 
 
Sedan cyklar man längs med kanalen. Här åker ibland riktigt stora båtar. Typ fraktfartyg.
 
 
På andra sidan kanalen finns nån form av spårvagnsparkeringsplats.
 
 
Och på "min" sida av ån finns det ett båthusbostadsområde.
 
 
Tänk att bo på vattnet.
 
 
Det finns en liten gångstig på landsidan av husen. På andra sidan finns bland annat en liten äng där det brukar finnas två hästar ibland.
 
 
Så ser det ut där jag bor. Förutom då man kommer över en bro till och till vårt kvarter. Där är det industriområde. 
 
Men mera om det senare.

En lördag i oktober.

Bilder Kommentera
 
En lördag i oktober, nämligen den allara sista, den 31.10, ja då var ljuset så himla fint här borta så jag kände att jag bara måste ta med mig kameran och åka iväg med cykeln.
 
 
Hamnade än en gång i Vondelpark, och ljuset var än en gång drömmigt. 
 
 
Cyklade ett varv runt parken med kameran runt halsen och knäppte massa bilder.
 
 
På vägen ut ur parken.
 
 
På hemvägen cyklar man över en bro. Ibland stannar jag där och fotar också.
 
 
Sedan cyklar man längs med kanalen. Här åker ibland riktigt stora båtar. Typ fraktfartyg.
 
 
På andra sidan kanalen finns nån form av spårvagnsparkeringsplats.
 
 
Och på "min" sida av ån finns det ett båthusbostadsområde.
 
 
Tänk att bo på vattnet.
 
 
Det finns en liten gångstig på landsidan av husen. På andra sidan finns bland annat en liten äng där det brukar finnas två hästar ibland.
 
 
Så ser det ut där jag bor. Förutom då man kommer över en bro till och till vårt kvarter. Där är det industriområde. 
 
Men mera om det senare.
Ja, idag var det ju ingen vidare dag precis. Att vakna upp och bli överöst av alla Parisnyheter på sociala medier, man blev ju illamående. Jag tror helt ärligt att jag blev mera berörd nu då jag är här än om jag skulle ha varit hemma i Finland. Dels tänkte jag direkt på en av mina våningskompisar här som kommer från Paris, hur hemskt det måste kännas för henne, om hon kände någon av offren och om alla hennes nära och kära var i säkerhet. Sedan undrade jag också om någon jag känner befinner sig i Paris just nu. Lyckligtvis kom jag inte på någon. Paris är ju så nära här och det känns som att någon bekant åker dit nästan varje helg för att uppleva den ikoniska staden medan de är här på utbyte. En tågresa tar lite på tre timmar bara.
 
Sedan blir man rädd också - i Finland känner man ju sig trygg, sannolikheten att ett liknande dåd skulle ske där är nog ganska liten, speciellt där jag oftast befinner mig. Men Amsterdam är ju en av Europas mest ikoniska städer, som står för internationalism, liberalism och frihet. Att attakera en sådan stad skulle ju skapa väldigt mycket uppmärksamhet och skräck, och det är ju exakt det som gärningsmännen vill. När det också cirkulerar många rykten och meddelanden på sociala medier att "deras bröder är på väg mot Bryssel och Amsterdam", ja då blir man ju lite nojig. Jag fick ett e-postmeddelande av en av mina kontaktpersoner på internationella enheten vid Åbo Akademi (hon skickade samma åt oss alla som är ute i Europa) att vi ska vara försiktiga och gärna undvika stora folkmassor. Imorgon kommer Sinterklaas till Amsterdam så det kommer vara en stor parad genom staden och massa folk kommer samlas. Just nu känns det inte så lockande att röra sig bland folkmassor. Jag ska också på en konsert imorgon kväll, i en stad som heter Utrecht, så det är inte lika mitt i smeten i alla fall.
 
Hur som helst. Idag har nog hela världen varit i chock tror jag. Det är ju inte bara i Paris det hänt grejer, även om det är närmast och lättast för oss västerlänningar att relatera till. Förhoppningsvis går chocken över snart så man kan börja leva normalt igen. Man kan ju inte gå runt och vara rädd hela tiden heller.

Om att tappa tron på mänskligheten.

Resedagbok Kommentera
Ja, idag var det ju ingen vidare dag precis. Att vakna upp och bli överöst av alla Parisnyheter på sociala medier, man blev ju illamående. Jag tror helt ärligt att jag blev mera berörd nu då jag är här än om jag skulle ha varit hemma i Finland. Dels tänkte jag direkt på en av mina våningskompisar här som kommer från Paris, hur hemskt det måste kännas för henne, om hon kände någon av offren och om alla hennes nära och kära var i säkerhet. Sedan undrade jag också om någon jag känner befinner sig i Paris just nu. Lyckligtvis kom jag inte på någon. Paris är ju så nära här och det känns som att någon bekant åker dit nästan varje helg för att uppleva den ikoniska staden medan de är här på utbyte. En tågresa tar lite på tre timmar bara.
 
Sedan blir man rädd också - i Finland känner man ju sig trygg, sannolikheten att ett liknande dåd skulle ske där är nog ganska liten, speciellt där jag oftast befinner mig. Men Amsterdam är ju en av Europas mest ikoniska städer, som står för internationalism, liberalism och frihet. Att attakera en sådan stad skulle ju skapa väldigt mycket uppmärksamhet och skräck, och det är ju exakt det som gärningsmännen vill. När det också cirkulerar många rykten och meddelanden på sociala medier att "deras bröder är på väg mot Bryssel och Amsterdam", ja då blir man ju lite nojig. Jag fick ett e-postmeddelande av en av mina kontaktpersoner på internationella enheten vid Åbo Akademi (hon skickade samma åt oss alla som är ute i Europa) att vi ska vara försiktiga och gärna undvika stora folkmassor. Imorgon kommer Sinterklaas till Amsterdam så det kommer vara en stor parad genom staden och massa folk kommer samlas. Just nu känns det inte så lockande att röra sig bland folkmassor. Jag ska också på en konsert imorgon kväll, i en stad som heter Utrecht, så det är inte lika mitt i smeten i alla fall.
 
Hur som helst. Idag har nog hela världen varit i chock tror jag. Det är ju inte bara i Paris det hänt grejer, även om det är närmast och lättast för oss västerlänningar att relatera till. Förhoppningsvis går chocken över snart så man kan börja leva normalt igen. Man kan ju inte gå runt och vara rädd hela tiden heller.