Ja, idag var det ju ingen vidare dag precis. Att vakna upp och bli överöst av alla Parisnyheter på sociala medier, man blev ju illamående. Jag tror helt ärligt att jag blev mera berörd nu då jag är här än om jag skulle ha varit hemma i Finland. Dels tänkte jag direkt på en av mina våningskompisar här som kommer från Paris, hur hemskt det måste kännas för henne, om hon kände någon av offren och om alla hennes nära och kära var i säkerhet. Sedan undrade jag också om någon jag känner befinner sig i Paris just nu. Lyckligtvis kom jag inte på någon. Paris är ju så nära här och det känns som att någon bekant åker dit nästan varje helg för att uppleva den ikoniska staden medan de är här på utbyte. En tågresa tar lite på tre timmar bara.
Sedan blir man rädd också - i Finland känner man ju sig trygg, sannolikheten att ett liknande dåd skulle ske där är nog ganska liten, speciellt där jag oftast befinner mig. Men Amsterdam är ju en av Europas mest ikoniska städer, som står för internationalism, liberalism och frihet. Att attakera en sådan stad skulle ju skapa väldigt mycket uppmärksamhet och skräck, och det är ju exakt det som gärningsmännen vill. När det också cirkulerar många rykten och meddelanden på sociala medier att "deras bröder är på väg mot Bryssel och Amsterdam", ja då blir man ju lite nojig. Jag fick ett e-postmeddelande av en av mina kontaktpersoner på internationella enheten vid Åbo Akademi (hon skickade samma åt oss alla som är ute i Europa) att vi ska vara försiktiga och gärna undvika stora folkmassor. Imorgon kommer Sinterklaas till Amsterdam så det kommer vara en stor parad genom staden och massa folk kommer samlas. Just nu känns det inte så lockande att röra sig bland folkmassor. Jag ska också på en konsert imorgon kväll, i en stad som heter Utrecht, så det är inte lika mitt i smeten i alla fall.
Hur som helst. Idag har nog hela världen varit i chock tror jag. Det är ju inte bara i Paris det hänt grejer, även om det är närmast och lättast för oss västerlänningar att relatera till. Förhoppningsvis går chocken över snart så man kan börja leva normalt igen. Man kan ju inte gå runt och vara rädd hela tiden heller.