Om att få besök. Och att få leka turist.

Kommentera
För nästan en vecka sedan smet jag iväg i pausen på morgonföreläsningen, gick iväg till tågstationen nära universitetet, tog tåget till Schipol och fick krama om en nära vän hemifrån! Det var efterlängtat kan jag säga. Hon stnnade nästan en vecka och vi har hunnit med en hel del. Mestadels har vi cyklat omkring för hör och häpna: inte en droppe regn på hela veckan! Tog också tillfället i akt och turistade lite, så nu kan jag kruksa över Anne Franks hus och en sådan där turistbåtsguidning från min lista på saker som ska göras här. Egentligen skulle hon ha åkt hem igår eftermiddag men det råkade sig att flyget mellan Arlanda och Vasa blev inställt så hon blev här en dag extra. Och jag klagar inte!
 
En massa bilder har jag tagit och planen var att infoga ett urval till detta inlägg men eftersom jag ännnu inte vant mig med min nya macbooks filhantering av bilder och inte får det att fungera så det får bli till en annan gång!
 
I övrigt har jag tillbringat kvällen med att lyssna på finlandssvensk och speciellt österbottnisk musik samt ätit finskt godis som kompisen så snällt hämtade med sig till mig. Det skulle ju inte vara något speciellt om det handlade om KAJ, men det började faktiskt med Vår tid vårt land, som Spotify hade överst på listan över veckans personliga rekommendationer. Fylld av nostalgi fortsatte jag därefter med Fredrik Furu, The Cajunga och Vasas Flora och Fauna. De sistnämnda har dock rätt så dyster musik så för att liva upp stämningen igen slätade jag över med lite KAJ för att få balans i tillvaron igen. Balans är bra.