Om minnen från hemkomsten. Ett år senare.

Kommentera
För ett år sedan idag spenderade jag min sista dag som utbytesstuderande i Amsterdam. Jag minns att jag gick på stan, köpte de sista julkapparna och försökte andas in det sista av staden. Så tog jag mig tid och satte mig i elefantmålningsbutiken och målade mig själv en elefant. Den står idag i min lägenhet i Åbo. På kvällen satt jag i det stora köket och paketerade julklappar för mig själv, medan jag lyssnade på julmusik och åt poffertjes värmda i mikron. Och packade, förstås. Det var mycket blandade känslor.
 
Då jag landade i Vasa den 22:a och såg Vaasa Vasa - skylten på flygfältet, då kom alla känslorna som en våg över mig och tårarna började rinna. Och det blev inte bättre då jag satt och väntade på min väska och såg mina föräldrar på andra sidan glaset. Då jag kramade om dem undrade de varför jag grät men jag kunde inte svara på det, det var så mycket känslor bara.
 
På kvällen for jag, min bror, min kusin och min kompis till O'malleys på ett glas. Det kändes redan som jag inte ens varit borta. 
 
Den här hösten har varit nostalgisk på flera sätt. Det har varit mycket "för ett år sen var jag här" och "för ett år sen gjorde jag det här". Saknar staden gör jag definitivt, och livet och vännerna jag hade där. Jag vet ju att det är en tid som inte kommer igen. Även om jag flyttar tillbaka kommer det ju inte vara samma sak. Men  jag är glad att jag bloggade medan jag var där, nu har jag en dagbok sparad så jag kan minnas tillbaka till hur jag en gång levde.