Här ligger jag nu, i min lilla koja i i female only dormen för 8, för andra kvällen irad av vad jag planerat till fyra.
Det jag var mest nervös för inför resan var hur jag skulle hitta från flygplatsen till hostellet, mest fokuserat på buss- och metrosystemet. Sedan hade jag räknat med google maps för att hitta från metron till hostellet.
Bussen och metron gick utmärkt taxk vare mycket research, men tror ni inte att jag inte hade tillgång till google maps när jag skulle behöva det som mest? Hade planerat beställa datapaket till min telefon men den visade sig ha nån form av lås på sig så det blev inget av den saken. Tånkte att jag väl minns ungefär hur kartan såg ut, hur jag skulle gå. Men nej, kom ut ut metron och gatorna gick som ett spindelnät. Mängden hemlösa övernattare på metrostationen gjorde inte saken bättre (klockan var ca 21 vid det här laget). Hur som helst satte min problemlösningsförmåga igång hjärnan och en glödlampa tändes då jag såg ett hotell på andra sidan vägen med en reception som såg officiell ut. Så in dit gick jag, frågade om hjälp och sa jag var vilse. Adressen dit jag skulle hade jag som tur skrivit upp. Snälla receptionisten gav mig en karta och ritade ut en rutt medan han pekade åt vilket håll jag skulle, så jag tackade och gick tillbaka ut till duggregnet och mörkret. Självklart lyckades jag gå vilse igen. Som ensam tjej med allt mitt vagage på ryggen en sen söndagkväll i en ny stad kändes det inte helt tryggt att sticka ut med näsan i en karta och göra mig till ett offer.
Efter lite cirklande fick jag dock äntligen syn på en upplyst grön bro lite längre bort längs vägen och då visste jag jag var påväg åt rätt håll, hade nämligen sett att en sådan var nära hotellet, och mycket riktigt, efter många om och men hittade jag äntligen rätt!
Äntligen på hostellrummet var jag helt slut men var inte säkert på om det var acceptabelt att lägga sig så tidigt med tanke på att ingen annan kommit tillbaka från sin dag ännu. Jag kände att det skulle vara helt bra att i alla fall prata med någon innan jag lägger av för dagen.
Efter ett tag öppnas dörren och in kommer en tjej från Tjeckien. Vi presenterar oss och pratar en stund. Hon går ut igen och jag ger upp för dagen.
Morgonen efter och jag stiger upp, lite efter de flesta andra eftersom jag låg och väntade på att badrummet skulle bli ledigt. Den första som kom in efter frukosten var samma tjeckiska tjej och vi fortsätter prara. En sydkoreansk utbytesstuderande i Litauen gör oss sällskap, tills jag och tjeckiskan lämnar hostellet, jag i jakt på frukost och hon efter kaffe. Vi hamnar på burgerking. För att illustrera hur billigt det är här betalade jag endast 1,40 för en bacon-ost-toast + te!
Efter frukosten/kaffet skiljdes vi åt och jag började vandra genom staden. Går x-antal kilometer innan jag tar lunch och sedan tillbaka till hostellet för att byta till mina nikes (mina fötter behövde det!). Sedan kommer jag fram till att det är dags att utforska slottet på Buda-sidan.
Vem tror ni inte jag hittar där? Jo tjeckiskan! Det kallar jag ödet. Mycket praktiskt var det också eftersom vi då kunde assistera varann som fotografer. Sedan hängde vi resten av kvällen.
Syftet med denna historia var väl att även om man reser iväg ensam betyder det inte att man kommer resa ensam hela vägen!
Jag orkar inte ladda upp bilder med telefonen så sådant får det bli nån annan gång.